Det är inte alltid så lätt att illustrera en text med en bild av ett samtida konstverk. Anledningen är upphovsrätten. Den är bra. Den ger konstnären inkomst och kontroll över användningen av verket. Den som publicerar en bild av det behöver först be om lov och ofta betala. 70 år efter konstnärens död gäller inte upphovsrätten längre.

Det finns undantag från upphovsrätten för museer, konsthallar, journalister och forskare. För en blogg är det däremot svårt att hävda undantagsregeln. Det är skälet till att jag om jag skriver om senare konst, inte kan ha bilder med och att de jag publicerar alltid är mina egna (fotografer har 50 års upphovsrätt för rent avbildande fotografier och 70 för foton med verkshöjd).

Det här ska inte förväxlas med rätten att ta bilder för personligt bruk (om inte annat anges). Det är vid publicering lagen träder in och alla inlägg på internet räknas som masspublicering. Det gäller oavsett hur många som faktiskt tar del av bilden. Det är den oändliga möjligheten till spridning som räknas.

Upphovsrättslagen är i princip densamma i hela Europa. I övriga världen ser den ibland annorlunda ut. Därför är principen den att det är bestämmelserna i konstnärens hemland som är avgörande. I USA är skyddet exempelvis 50 år istället för 70.

/Lo Kåhgedotter